CAMILLAS SKAFFERI

Almost a year ago

2009-10-07T14:37:00.005+02:00

Time surely flies when you're having fun! Grégory, je t'aime et je t'adore!!!

Julie climbes everything

2009-10-07T14:27:00.003+02:00

Julie is so curious and she climbes everything... couches, stairs, the stove... but she hasn't figured out yet to get down in a safe way. In this video she succeds to land properly because the floor isn't so far away. Amazing girl!

Super moms part 2

2009-08-06T08:53:00.003+02:00

Here comes the comments that I promised from the previous post. Just to list a few of the things that annoyed me about the Super mom documentary which was shown at the Swedish tv (svt.se) on the 19th of July:
*To be nominated a super mom you must belong to a church and be married which means that you're not a super mom if you're not religious, single parent or homosexual.
*The moms felt that they were totally sacrificing themself for their family. Some of them were very bitter that they had given up their career for their children.
*The moms didn't get any appreciation or a clap on the shoulder from people in their surrounding.
*The moms didn't share the responsibility and fun with other adults including the dads
*The presentation of why they should be the next American Super mom had to be exactly a certain number of minutes. Not a second more! The presentations became very clichéish so that the Super moms started crying. One woman said that a real Super mom should prioritize God, her marriage and children before herself...no comment!
*It was too much sobbing and American dream...

I'm still curious of what YOU thought of the movie! Please let me know!

Are there such things as "Super moms"?

2009-08-01T13:09:00.004+02:00

The other day I watched the American movie about so called super moms and it triggered so many buttons in me. Frankly, I became really upset! My fingers itched to write down my thoughts and share them with you... but before I post them here I'd like you to see the movie and let me and others know what you thought it.

Are there such a thing as SUPER MOMS/DADS?
What's a super mom/dad for you?
Do parents need an award?

I'll post my thoughts here on Wednesday the 5th of August!

Picture: Julie, Chien blanc and her super big eyed mom!

We've had some warm days

2009-07-27T10:35:00.004+02:00

June and July haven't been exceptional this year here in Stockholm but we've had some great days... unfortunately at the same time we were in Biscarrosse ;-)!

For our little miss sunshine, however, there is no difference if it's sun or rain as long as she can play!

She really loves the water and once in a while I'm considering going to a course in baby swimming with her... but now when she's a big girl maybe we can go together with her friends and their mommy's instead?

Picture: Julie in her bathtub in our kitchen!

Julie recommends

2009-07-27T10:13:00.002+02:00

If you wake up and feel tired and sad although you slept THREE full hours try Julie's HAPPY morning face mask. You mix children's porridge according to the instructions on the package and rub it ALL over your face, hair and clothes. It sure makes wonders for Julie and I... it makes us laugh, puts wide smiles on our faces and we feel alive here and now. The fact that we both slept too little and everything else seems to be small problems when we laugh together!

If it rejuvinates your skin is left to see!

Needless to say, she'll end her spa-session with a nice bath;-)!

Nez, nez, nez vs. Nä, nä, nä

2009-07-06T12:09:00.004+02:00

When two words in different languages sound similar but have different meanings there can be a problem...

My husband G has a game with Julie where they touch their noses and say: Nez, nez, nez!
(French for Nose, nose, nose!) Julie then bubbles with laughter and then they start over again. Nez, nez, nez...

However, when I say: Nä, nä, nä! (Swedish slang for No, no, no!) when she's putting her fingers in the electric socket or pulling my hair really hard she bubbles with laughter too!

It took awhile for me to understand why she became so happy when I said no! Maybe I'll have to say No in other languages?

Finnish: Ei!

Albanian: Jo!

Somali: Maya!

German: Nein! Maybe the most effective ;-D?

A minivacation to Kalix

2009-07-06T12:03:00.010+02:00

In the middle of June we went up to celebrate my cousin S's graduation and visit my wonderful grandparents in Kalix.

We enjoyed so many things...
my grandma's delicious cooking (such as palt, omelette with chanterelles, all kinds of berries, fika), the light at night, the walk along the river (G ran ;-)!), the visit to Kukkolaforsen, the adventurous search for elks and deers, my grandpa's garden and his statistic book of his harvests since 1972, the first tomato, Julie and the dogs (she especially loves white dogs), the wine and goat cheeses in the evening, the folkdancers, the animals (we laughted so hard when the goat loudly and surprisingly went: Bäääääääähh!)...

Julie's first passport

2009-06-20T11:34:00.002+02:00

Now our little sweet pea have got her first passport! She was very fascinated with the camera and the situation didn't allow me to tickle her so that she'd smile on the picture. Where the holder's signature should be it says: Not able to sign!

It wasn't so easy to get a Swedish passport because both parents have to be present at the Police station. To make a long story short... we had booked tickets to Bordeaux and needed a passport pretty fast so to be effective Julie and I went there to fix it while G was working. We filled in the papers, took the photo and paid but still G had to come by and sign the papers. It's very good from a security point of view so that one parent doesen't apply for a passport and leave the country with the child but very annoying when you want to be effective ;-).

The day after Julie and I met up with G to finish the application. But since G doesn'thave a Swedish identification card we had to ask a third person to confirm that "he was he". It wasn't enough that we're married! Well, well... now we have received it in good time before the vacation!

Thank you my dear cousin S for helping us!

Baka, baka liten kaka...

2009-06-07T17:36:00.003+02:00

Means *Bake, bake a little cake and it is a common Swedish children song where you roll the child back and forth (like a dough), add lots of raisins everywhere (tickle, tickle) and then put her "in the owen". Julie loves that song already!

Today Julie will help me to bake chocolate chip cookies and cinnamon buns for my birthday picnic next week that we'll enjoy together with my superMama friends and children. I keep my fingers crossed that we can be outside... but having a fun adventurous picnic in our warm and cozy living room while it's raining outside isn't so bad either!

Chocolate-Chip Cookies
(recipe in Swedish but I can translate for my chocolate lovers. Let me know by posting a comment below;-)!)

3 dl mjöl
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
190 g smör
4½ dl farinsocker
3/4 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
6½ dl havregryn
350 g grovhackad mörk choklad

*blanda mjöl, bikarbonat & salt i en skål.
*Blanda farinsocker, strösocker, vaniljsocker & smör i en annan skål tills det blir krämigt.
*Vispa äggen lätt. Häll i dem & havregrynen. Rör om. Tillsätt mjölblandningen och arbeta väl förhand. Rör till sist ner chokladen. Klicka ut kakorna på smord plåt.
*Grädda dem i 150-180 grader i 8-12 minuter beroende på storlek

*The full version of the song:
Baka, baka liten kaka.
Rulla, rulla, liten bulla.
Mjöla den
och pricka den
och SHUSSSSSS in i ugnen!

Our little chihuahua

2009-06-07T15:24:00.003+02:00

Do you see any similarities between this crazy dog and our cute little chihuahua Julie below?

The Swedish national day

2009-06-06T16:04:00.001+02:00

Today it was the Swedish national day!

We dressed Julie in a Swedish top, ate Kalles Caviar and sang the national hymn. The great sunny weather that we've previously enjoyed was unfortunately gone so we stayed at home... and spoke about how good the weather was last year on the same day when we had Maman et N here with us and all the great things we did together. That day it was 28 degrees and we took the ferry from Slussen till Djurgården, ate soft ice cream with sprinkles, waved to the king and queen after the national day concert at the city zoo called Skansen, walked back along the harbor to Kungsträdgården and ate dinner at A taste of Stockholm which is a food festival. Today we lived on those memories ;-)!

The tradition of celebrating this date began 1916 in honour of the election of King Gustav Vasa in 1523, as this was considered the foundation of modern Sweden.

In 2005 it became an official Swedish public holiday!, taking that honour from Whit Monday. This change led to fewer days off from work (more working-days) as the 6th of June will periodically fall on the weekend, unlike Whit Monday, which was always celebrated on a Monday. This has in turn led to complaints from some Swedish unions.

My grandma's neck

2009-05-31T21:43:00.002+02:00

This is a dialogue between my little cousin A 4 years old and our grandma:

-Grandma, what do you have on your neck?
-What, oh this, well this is a birthmark!

My cousin A is quietly thinking before saying:

-Grandma, do you need a birthmark to be born?

I think it's such a cute comment. Julie got a birthmark on her left hand so she had a "ticket" to be born!

Picture: A picture of Julie's left hand! (Soon to be published)

Julie 6 months

2009-05-28T15:55:00.000+02:00

Date: 2009-05-28
Weight: 7720 g
Length: 70 cm
Head: 42,5 cm

Recipe for a perfect day

2009-05-26T15:08:00.007+02:00

We (and Julie) are getting better routines. Many consecutive hours of sleep. Just came home from the gym, had a thai lunch with G and now Julie and I are on the balcony. I'm in the sun studying for my theory test tomorrow and Julie's playing in the shadow next to me. We've planned to run this evening and then visit the place where we migt have our wedding party next year.

I just want to stop the time for a moment. Take a deep breath, enjoy and reflect.

Aaah, LA VIE EST TRÉS BELLE!!

Picture: Julie on her way to university with mommy (month of may)
-----------
Footnote: In the evening we ran in the drizzling warm rain and visited The place but we think it was too small and much better for a baptism. Now we'll continue our hunt for The Wedding Party Place ;-)! Any ideas?

Our little sunshine

2009-05-23T11:24:00.000+02:00

This little film shows Julie 2 months old and full of happiness!

Our stolen sign is now FOUND!

2009-05-22T10:55:00.008+02:00

I feel really good driving and I hope to get my driver's license now in June. Please keep your fingers (and toes) crossed! It'd be so great for the daily life as well as for the wonderful vacations that we've planned in France. I'll do the theory next week and some weeks later the practical test.

Now to my little dilemma. Yesterday, however, I forgot the sign "Test driving" (Övningskör) on the car and this morning it was stolen. According to the Swedish law I'm not allowed to drive at all without it and I'm too economical to buy a new one when I'm so close to my goal. Little annoying!

Question: Does any of you have a spare one that I can borrow for a short while?

Footnote: My husband later found the sign in the car ;-). It's good with a confirmation that I'm not loosing my memory totally! The end is good everything's good... (Slutet gott allting gott...)

Courious Julie explores the world

2009-05-22T10:29:00.003+02:00

Julie is sooo curious and moves to eveeerything she finds on the floor. Usually it's toys that we've put around her but now she finds things that we've forgotten to take away. It's definately time to child proof our apartment and we've learnt alot this spring while we've had visitors with young children over.

This time, however, daddy planted his favourite Belgian chocolate (Bouchée Cart d'Or) in front of Julie. That was very brave of him! She headed right for it and tried to find a way to open it. She was so focused that she didn't even blink when I said her name. Daddy got a little nervous that she'd finish it before him so he had to step in ;-)!

Julie 6 months old goes to university

2009-05-22T09:36:00.007+02:00

In February this year Julie and I started a course called The professional conversation (Det professionella samtalet) at the Stockholm university. Julie was only 3 months old during our first day of class and she ate, slept and charmed our classmates when she was awake. I really wanted to take this class because I have many individual conversations with the participants at my work and I wanted to develope a better structure and get new tools to lead the conversation forward. It was, however, Julie who decided if it was possible or not. Now we've attended all the obligatory days and are about to finish the last homeworks and the home exam so we're almost in goooal!

To be able to take this course during my maternity leave means sooo much to me both personally and professionally. It has given me so many new thoughts (surely have keep my braincells alive) and I have met many wonderful people (nice to see the world outside ;-)).

Thank you my little one, my big love and my classmates for making this possible!

Pictures: Top: Julie with mommy's glasses (6 months old) Bottom: Julie on the way home from at day at the university (PS. her mother looked more tired ;-) DS.)

Aaatschooo!

2009-05-12T12:08:00.002+02:00

No comment.

Fun things to do for children in the city

2009-05-11T11:44:00.003+02:00

For us with children under the age of 1 in Stockholm I can recommend the site: Barn i Stan.

This week they offer Stroller opera (barnvagnsopera), baby salsa, baby massage, a special visit to the Art museum and much more!

On this site you can also navigate and find fun activities to do for older children (and parents too!) Please let me know if you're going and write to me if you have done something fun that you'd like to share with other parents!

An entire day full of rhythm and music

2009-05-08T22:48:00.013+02:00

On Thursday my friend Å and I went to the Dance museum in Stockholm to try the rhythmic class with our children. We went to the early class at 9:15 AM which probably was the earliest we have been out the door for quite a while. It was well worth it for several reasons:

Always fun to meet a friend!
The sun was shining!
We saw the city wake up (and we eventually did too) ;-)!
The rhythmic class had a creative and pedagogic instructor -Charlotte Wihk!
And we went for a nice long walk afterwards and had a little picnic in the Old Town!

In the afternoon Julie and I were invited to my mom's kindergarten in Sollentuna where they'd have music and rhythm for their children. Little did I know that it was Maria Llerena who was going to sing Swedish songs for children with salsa beats! She had brought a big drum, maracas for all the children, funny animal hats and two cool turtles (Pedro and Panchito). The children bubbled with happiness and happily sang the songs out loud while they went wild dancing around. They had such a great time! After this energetic hour with Maria it was fascinating to see how calm and well behaved the children were when they were asked to put back the maracas in a bag one by one.

Julie (and I) slept really good after such a fun and intensive day and since this day Julie has started to babble more and has increase her vocabulary to: Daw-daw and Awda-daw! She says it with such an intensity that I think that she believes that she can talk!

Julie said Ma-ma!

2009-05-08T07:41:00.008+02:00

My husband and I heard her say it clearly and we were both surprised... ok, it was most likely a coincidece of sounds and it will probably take some more months until she says it consciously but she said did it at least: Ma-ma!

Now I'll proudly write in her book that her first word was Ma-ma...or shall I wait until she actually means it?

To hear her say Ma-ma makes me all happy inside and reminds me of my new and wonderful title, responsibility and lifelong love(s)!

For now everything is: Arreu, arreu ;-)!

Picture: Julie (4 months old) and I are shopping in Luleå!

Yesterday we celebrated

2009-05-05T15:37:00.005+02:00

Yesterday we celebrated our 2,5 year anniversary! Time surely flies when you're having fun! During this time we've got engaged in the Maldives, married in Stadshuset, had our daughter Julie, moved three times, travelled alot (together we've visited Paris (4 times), Lille (3 times), Lyon, Bordeaux (2 times), London (2 times), Dublin, Maldives...), both got permanent job contracts and we've had several parties and dinners for friends and family.

On our anniversary I surprised my husband with gifts and made his favorite dishes moussaka och chocolate fudge cake with ice cream. I got a beautiful bouquet with big red roses and other big white flowers. I became so happy because I looove flowers!

Picture: On our marriage day in Stadshuset 2008-10-11.

Sleepless in...Stockholm!

2009-05-05T07:44:00.007+02:00

Just as we thought that we've got better routines for Julie and us ALL CHANGES! It's not a surprise because our friends that have children have happily informed us of the first fun but difficult year in the baby's life. We feel that we've been very realistic and thought that there wouldn't be so many routines around Julie for several months... but since we're both analytical minds we tried to see a pattern and make sense of what we found. And we thought we'd found routines! Ehrm, noot!

My friend Å divides up her child's devlopement in phases. It's very smart because when it's difficult you at least have a name for it and it feels a little better to say: It's a PHAAASE! Before we had Julie the word phase had little meaning but now it's part of my (almost) daily vocabulary. I think it's like a mantra that makes you feel that's it's just a distinct stage of development and that there will be an end... before the next phase begins ;-)!

No wonder that all parents understand the significance of the word phase!

The ironic thing is that we're about to send out a card to family and friends that happily says: Now we found our rhythm. I'm glad that we added or almost at least!

In order to get more and better sleep we put our hopes to the book my friend S recommended: On becoming babywise. The classic sleep reference guide by Gary Ezzo and Robert Bucknam!

Photo: Julie 2 days old!

A light in the tunnel

2009-04-30T14:42:00.009+02:00

Today Julie and I strolled by Kungsträdgården in Stockholm and saw that the beautiful Japanese cherry trees were in full bloom! We got inspired and had sushi for lunch. Mmm, me like!

Today the sunrise was at 04:49 and the sunset'll be at 20:42 so the days are becoming longer now. I'm like a battery charger when the sun comes and it almost bubbles inside my body of happiness!

Welcome spring, sun and looong summer nights!

2009-04-30T14:34:00.003+02:00

If you have one foot in the past

and the other in the future

you pee on today!

Our Easter was more than eggs

2009-04-30T11:17:00.000+02:00

My sister Susanna came home from Kenya this Easter and we've done so many fun things together! I look forward to the summer already when she and her boyfriend come home to Sweden again!

Love you, sis!

I had promised myself neveeer to do...

2009-04-29T13:29:00.008+02:00

There are things in life that you are convinced that you'll never do like your parents once did. Today I did something that I had promised myself neveeer to do...which was to use my own saliva to take away a dirty spot in Julie's face. It sounds more disgusting than it actually is (I'm saying to my defence now after the incidence)!

The hilarious thing is that I had my mom over for lunch today and had made a chevre chaud salad with blueberries. On our way out to go shopping I saw that she has a bluberry smudge on her cheek...

...and without a blink I stop her, lick my finger and rub it away!

I don't even think twice of what I've done...but it's my mother who starts laughing out loud at my little blunder! So now I'll never say never...

A unique exhibition for children

2009-04-29T09:19:00.026+02:00

The cultural house in the center of Stockholm arranged an exhibition for young children aged 0 to 1 year and their parents earlier this year (the 20th of December 2008 to the 1st of March 2009 ). It's a unique exibition because it's the first time (ever in Sweden at least) the targeted group is only small children!

Today there are so many activities that stimulates the child. There are baby swimming, baby rhythmic, baby dance... and this exhibition is quite the opposite. It's a calm place painted all in white with many soft pillows (round, small, big, baggy and umbellical cord-looking ones) and there are round mirrors on the floor like lakes and soft music in the background. This exhibition is a celebration for the lifelong bonding between the child and the parent/adult and is a place where they have quality time together without other stressing imputs.

Julie and I were very curious to visit this exhibition and we were invited to go with my friend and collegue T and her son. My friend Å and her son were in the town too so we all went together. One had to purchase tickets before so that there wouldn't be too many children and parents there at the same time. Although we went together to this exhibition we decided to focus on our babies and meet eachother by the exit an hour later.

Aaaahh, it was so peaceful to enter this room! It really felt like the pulse from the city just outside the window was far far away and Julie and I was on an exploration trip in a neutral soft and "non-forcing" atmosphere with many visual and tactile imputs.

Julie tasted the mirrors with her mouth, played with a soft woollen rug and rolled around on the big pillows. It felt as if it was only us two in the room!

To sum up our day it was a truely great experience and we hope that there'll be more cultural experimental experiences like this for young children in near future in Stockholm!

Last chance to try the baby rhythmic at the Dance museum in Stockholm

2009-04-29T01:14:00.012+02:00

BABYRYTMIK FÖR BARN 0 – 18 mån
Sjung, dansa och ha kul tillsammans med din baby. Med sång, dans och rytm skapar vi en härlig upplevelse. Bland Dansmuseets färgglada och inspirerande dräkter blir det nog en mazurka med Herr Gurka, en vals med armen om din hals och kanske en tango...

Den 7 maj är det sista tillfället! Jag och Julie ska gå kl. 10:30 (0-8 mån) och det skulle vara kul om du vill hänga på med din lilla/e palt! Jag vet ännu inte om man kan förbeställa biljetter. Det skulle vara snopet om det var fullt!

Kl. 9.15 ca 8 - 18 mån (för dig som kan krypa och kanske till och med gå)
Kl. 10.30 ca 0 - 8 mån (för dig som trivs bäst i famnen än så länge)
Biljetter: 70 kr/barn (30 kr/syskon), vuxna gratis.

Besöksadress: Gustav Adolfs torg 22–24, Stockholm
Tunnelbana: T-Centralen (alla linjer), Kungsträdgården (blå linje)

Picture: Julie in a Cha-cha-cha-pose in January 2009.

Help, my hair is falling off!

2009-04-29T00:57:00.005+02:00

Unfortunately it's not Julie's favorite animal toy Chien blanc that's losing it's fur EVERWHERE but I. I find strands of my hair in the entiiire apartment. Well, I've never had a great hair quantity or quality but another month or two with this hair loss I'll need a wig by Midsummer ;-).

When I was pregnant with Julie both my hair and nails grew excellently. I felt like a princess and I loved to paint my nails and to curl my hair...

...do I need to mention the condition of my nails now? I've heard that during the pregnancy one doesn't lose any hair at all and after giving birth one loses all the hair that should have lost previously. Ok, fair enough as long as it'll stop falling off my head soon!

It's definitely worth going through this hair loss if I look at the wonderful result we've created: Julie. For now I'll look at the many pictures of me while I was pregnant and dream of the time I had a lot of nice hair to "play with"!

I hope Julie'll get Mamie Martine's hair!

Picture: My hair a month ago...!

The spring is finally here in Stockholm!

2009-04-25T21:57:00.030+02:00

During the Easter we had such a splendid weather and today the sun's back... hopefully to stay this time! The sun recharged our batteries and inspired us to go running with Julie in the stroller along the water close to us (Kaanan). Afterwards we stretched and tried to relax in the sun on the balcony with some salsa music in the background. I wrote "tried to" because that was our intention but after a while the wind made us put on our pullovers again...ok, I admit that I'm not a Viking!

During the Easter my sister Susanna came home from Kenya to meet Julie... and the rest of the family too of course. We had such a great time together and my heart made somersaults when I saw her play with Julie!

So now we look forward to both tomorrow when it'll be even warmer than today AND to the summer when Susanna'll come back!

...AND to the nights when Julie'll sleep 8 hours or more in a row...

...AND to the holiday in Bordeaux with family and friends...

...AND to the day (soon!) that I'll get my driver's license...

The lost baby carrier

2009-04-22T12:21:00.008+02:00

During our last trip to my grandparents up in the north of Sweden (Luleå and Kalix) I managed to lose our baby carrier Baby Bjorn. Probably in the cab going from the airport? Well, when you travel with a child it's like travelling with a circus (and we just have one daughter!). It wasn't that she was sad or anything -quite the contrary- but things like stroller, car seat, clothes... ok, you got it!

So now we're about to buy a new baby carrier but are stuck between a Manduca and an Ergo... It's a tough decision for me because I've heard positive things about both of them and despite my research I haven't come to a conclusion yet. Any piece of good advice out there?

In the picture you see Julie 2 months old in her Baby Bjorn on our first trip on the subway.

------
Footnote: I've now ordered an Ergo baby carrier! At the open pre-school today I tried both the Manduca and the Ergo and I thought the latter was better...more ergonomic ;-)!

Today at the gym...

2009-04-21T14:40:00.006+02:00

During one of the exercises I realized that I had a reeeally bad balance. It was the exercise when you stand on your four "legs" and raise the right arm at the same time as you raise the left leg...

..the reason why I almost fell over was that I raised the arm and the leg on the same side! How clever! Embarrassing but funny... at least afterwards!

I'm a frequent and enthusiastic visitor at SATS (a Nordic gym chain) because there I can exercise together with Julie. On Tuesdays and Thursdays there's SATSbaby where Julie's used as my weight in some of the exercises (She loves that!) All the other times I can leave her at miniSATS -which is like a kindergarten- while I exercise in the gym or take a class. If Julie needs me they come and get me or say in the loudspeaker: Julie's mom please come to miniSATS!

Then I walk slooowly and proudly through the gym to show everyone that cares that I'm the lucky mother of Julie.

Julie 5 months

2009-04-20T15:53:00.000+02:00

Date: 2009-04-20
Weight: 7125 g
Length: 66 cm
Head: 41,5 cm

Arreu, arreu...

2009-04-20T09:59:00.011+02:00

Our little French/Swedish daughter says "Arreu, arreu..." and my husband and I quickly and happily reply "Ouiii, arreu, arreu..."

It's amazing that she's begun to train for the French language already! We've made an interesting observation that it's only Julie that makes those sounds among the babies in our circle of friends. ALL Swedish babies say "Ga-ga", "Ma-ma" or "Da-da"! Dear Swedish friends please correct me if I'm wrong.

For now my husband speaks only French with her and I speak Swedish and sing French songs... the thing is that the songs and their melodies have stuck to my head as a chewing gum and refuse to leave. So now nothing else can fit in my head but...

...Savez-vous planter les choux, A la mode á la mode... Bonjour ma cousine, Bonjour mon cousin germain... Alouette gentille aloutte, Aluette je te plumerai...

Well, hopefully I will improve my French at least... Arrreu, arreu! Thank you A and L for the great music cd with "Chansons et comptines de notre enfance"!!

For the Swedish people that know the song Alouette: The song is actually about "plucking" the feathers from a lark (Swedish: lärka), presumably in preparation for cooking. A lark is considered to be a small bird considered to be suitable for food. All the verses are the same except the part of the body... the head, the nose, the eyes, the tail... a pretty cruel children song when you listen to the lyrics ;-)!

A cool girl in her new sunglasses

2009-04-17T14:02:00.003+02:00

We finally decided to buy the expensive but cool candy apple red sunglasses at Polarn och pyret for Julie when the sunny Easter weather came to Stockholm. They have been (and still are) very useful and everyone who looks at her begin to smile because she looks so cute (ok, as a mom I'm a little biased)!

Julie with her animal wig

2009-04-17T13:09:00.003+02:00

Julie has many different toy animals (used to be her mom's collection items...) which she loves to play with. During the day she likes the colorful ones and when it's bedtime she preferes to have her soft and hairy Teddy and Chien blanc (white dog) to fall asleep. She both gently snuggles and talks with them and attacks them with a dinosaur-ish scream and her gums... aaAAARRGH!...

...which results in hair balls...

...which come out...

Isn't she lovely our little gem!

Julie and the African hens

2009-04-17T12:59:00.007+02:00

Yesterday Julie noticed and reached for the mobile with the African hens -a cool gift from her aunt S who lives in Kenya- which have been hanging in the middle of her room for about three weeks. Julie's becoming more and more aware of her surroundings and her sticky fingers seem to reach everywhere...

...I'm starting to fear the time when her legs will take her everywhere too!

Thank you McG family for all the pieces of advice you gave us regarding child proofing our home during our wonderful week together!

Rise and shine

2009-04-17T08:43:00.010+02:00

This morning when I went into Julie's dark bedroom to "see" if she was awake -yes, she'd slept 7 hours- my eyes hadn't aclimatized. I leaned over her entire bed and with a deep concentration I focused my tired eyes on what I thought was her head...

...and at the same time I realized that it was her favorite puppy Chien blanc I was staring at I got a feeling of being observed...

....Julie was laying sideways at the foot of the bed quietly smiling, anticipating that it's finally time for breakfast and with the curious expression on her face: "Mommy didn't you see that I was down here!"

My husband G and I compete to be the first one at her bed in the mornings -yes, even on weekends!- and be showered by her beautiful contagious smile!

2009-04-17T08:22:00.011+02:00

”Yesterday is history, tomorrow is mystery, today is a gift, that’s why it is called the present”.

-Kung Fu-Panda (Walt Disney)

Julie (4 months)

Min kompis K…

2009-03-27T09:26:00.001+01:00

…lyckades förra veckan tjata sig förbi kö, gästlista och betalning på STUREcompagniet bara för att upptäcka att hennes vänner var på STUREhof. Där dog den kvällens partykänsla :-D!

Julie 3 months

2009-02-17T15:48:00.000+01:00

Date: 2009-02-17
Weight: 5830 g
Length: 62 cm
Head: 39 cm

Julie 2 months

2009-01-09T15:51:00.000+01:00

Date: 2009-01-09
Weight: 5160 g
Length: 58 cm
Head: 38 cm

Julie 1 month

2008-12-09T15:42:00.000+01:00

Date: 2008-12-09
Weight: 4365 g
Length: 54 cm
Head: 37 cm

Julie 15 days

2008-11-25T15:41:00.000+01:00

Date: 2008-11-25
Weight: 3850 g

Julie 5 days

2008-11-14T15:40:00.001+01:00

Date: 2008-11-14
Weight: 3375 g

Julie newborn

2008-10-11T15:34:00.000+02:00

Date: 2008-11-10
Weight: 3465 g
Length: 49 cm
Head: 34 cm

Kanelbullensdag gick oss inte omärkbart förbi!

2008-10-06T10:37:00.005+02:00

Mamma aka snart-mormor bjöd över mig på att baka en stor sats kanelbullar och chocolate chip cookies, så nu har vi frysen fylld till bredden med godsaker! Jag hoppas att lite får vara kvar tills efter förlossningen då vi får förväntar oss mycket besök, men jag tror mig veta redan nu att det ser mörkt ut... Jag älskar själv att baka, men med min ischias, som gör det nästintill omöjligt att gå, och evakueringslägenhet (pga stambyte) får jag se hur mycket jag hinner med innan lill-cashew vill komma till världen.

Jag minns då jag och J bodde grannar i en studentkorridor i Nacka och hade tillgång till fyra ugnar (genomgående dubbelkök, det du!) och bakade för glatta livet. Vi bakade allt möjligt, men våra favoritrecept förblev ändå filmjölslimpor och tekakor. Det var givna recept då de alltid blev lyckade, var olika sorters bröd och gick perfekt att göra samtidigt! Man börjar med filmjölkslimporna som man snabbt rör ihop i en bunke och stjälper upp (relativt lös smet) i två formar och vips in i ugnen ca 1 timme och sedan börjar man med tekakorna, som behöver mer uppmärksamhet vad gäller rätt ordning på ingredienser, jäsning och rullning/tillplattning. Vid en närmare eftertanke går det precis lika bra att göra dem i omvändordning! Live 'n learn!

På en speciell begäran från min kära syster i Kenya har jag (och J) nu världspremiär på dessa tidigare ytterst hemliga recept. Låt dig inte skrämmas av antalet ingredienser! Gör antingen en investering och köp dem alla första gången för att pröva originalreceptet eller ta de mjölsorter du har hemma och höfta lite. Det brukar alltid bli bra, men lite charmigt att det blir annorlunda varje gång! Bonne chance mes amis!

Jessicas filmjölkslimpor (2st)
Ungstemp: 175C; Tid i ugn 55-75 min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats och två brödformar (gärna i teflon).

1L filmjölk
1dl sirap (jag brukar använda mig av mörksirap)
5tsk bikarbonat
5dl vetemjöl
3dl grahamsmjöl
2dl vetekli
2,5dl rågsikt
2,5dl rågmjöl
en nypa salt

Blanda allt i en skål. Degen/smeten ska vara relativt lös och ska gå att stjälpa över i två smorda formar. Denna deg ska inte jäsa eller knådas utan bara blandas ihop. Praktiskt med lite disk! Tiden i ugnen kan variera beroende på ugn och det kan vara knepigt första gången att gissa sig till då brödet är klart då det blir mörkbrunt ganska snabbt. Men en bra måttstock brukar vara en timme. Om brödet bränns vid dessförinnan lägg över aluminiumfolie. Oftast får man skära försiktigt runt brödet innan man stjälper upp det. Om du lägger i goda nötter får du räkna med att de blir grönfärgade av bikarbonatet. Det är helt ofarligt, men bra att veta om någon frågar. För det kommer de att göra! Partytrick? Brödet har en ganska kort hållbarhetstid (ca 5 dagar), så dela limporna och frys in. Gott med extrasaltat smör!

Jessicas tekakor (12st)
Ungstemp: 225C; Tid i ugn 10min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats, kastrull, kniv och bakplåtspapper (inte smörgåspapper;-)).

50 g jäst
50g smör
1/2dl vetekli
1/2dl linfrön
2,5dl havregryn
5dl mjölk
2tsk bakpulver
en nypa salt
1msk sirap
10dl vetemjöl (gärna specialmjöl)

Blanda vetekli, linfrön, havregryn med hälften av mjölken. Koka upp till en gröt i en kastrull. Tillsätt smöret och låt det smälta. Smula jästen i bunken och blanda ut med lite av mjölken och tillsätt resterande mjölk i gröten. Låt svalna. Blanda samman allt då du känner på ett ungefär att grötblandningen inte kommer att "ta död på" jästen dvs en sammanlagd temperatur på 37C. Använd inte allt mjöl nu utan spar ca 1-2dl till utbakningen. Degen innehåller jäst och ska bearbetas därefter, men observera att degen ska vara formbar, men lite kladdig, så att när du efter jäsningen ska forma kakorna använd så lite mjöl som du behöver för att klappa till dem till "rundlar". Låt jäsa i ca 40min. Forma till till 12st kakor på ca 10-12 cm (det blir 6st kakor per plåt) och låt jäsa ytterligare ca 20min. Sedan skjuts in i ugnen! De går utmärkt att frysa in och är lika goda då de är nyuppvärmda som nybakta direkt från ugnen!

Dela gärna med dig av dina favoritrecept!!

Lyckliga jag som har den bästa familjen och vännerna runt omkring mig!

2008-10-06T08:17:00.010+02:00

Jag/vi är så lyckligt lottade att vi har flertalet goda féer runt omkring oss som sätter guldkant på vår vardag och gör underverk för att vi ska må bra. Jag känner mig så tacksam att jag skulle kunna skriva ett långt tacktal till var och en av er här och nu, men jag vill hellre träffa er och personligen berätta för er hur mycket ni betyder för mig och förgylla er vardag på ett liknande sätt som ni har gjort för mig/oss! Ni vet alla vem ni är!

Det känns skönt (och lite lyxigt) att äntligen få njuta av att vara fullständigt närvarande i nuet och se och uppskatta hur bra allt är omkring min lilla och stora familj. Att inte bara tänka och planera framåt eller titta tillbaka och tänka: då var jag lycklig.

Apropå närvaro vill jag gärna dela med mig av en intressant föreläsning och en Aha-tanke som influerat mig mycket.

När jag var medlem i Stockholms Strands Rotaryklubb hade vi en morgon ett kort besök av Mia Törnblom, som är coach i personlig utveckling. Hon berättade avslutningsvis en anekdot från sitt eget liv då hon var på ett AA-möte. Eftersom hon hade knarkat tyckte hon att alla andra som var där var loosers för de var alkoholister och hade därför lägre status. Så när en alkis brevid henne frågade om hon ville fika var hennes svar väldigt tvekande. Då hon skulle få komma ifrån gruppen ett tag sa hon ja. De satte sig ned och alkisen försökte sig på några sammanhängande meningar medan löständerna levde sitt eget liv i gommen. Hon kände att det var ren välgörenhet att fika med honom. Han fortsatte haspla fram att: "Mia, när du är på jobbet är du på jobbet och när du är hemma så är du hemma..." Hennes tålamod höll på att ta slut och hon sa irriterat: "Achh, klart att jag är på jobbet när jag är på jobbet och hemma när jag är hemma! Var annars kan jag vara?" Han noterade inte riktigt hennes frustration utan slutförde sina tankar: "Men Mia, om du står med en fot imorgon och en fot igår, då pissar du på idag!"

Jag kommer inte ihåg om det slog henne just där och då vilka filosofiska och genialiska ord han hade yttrat: "Om du står med en fot imorgon och en fot igår, då pissar du på idag!"
Upprepa frasen för dig själv några gånger och se vilken betydelse den får för just dig. För mig blev det ett mantra att leva efter under en period i mitt liv.

Jag älskar fortfarande min kalender och gillar att dutta med den, men jag är nästintill fullständigt närvarande i nuet och uppskattar det som händer nu. För att möjliggöra detta rådgör jag alltid min kalender innan jag ger ett svar på en inbjudan, möte eller dyl (även om jag vet hur veckan ser ut) för att få tid att känna efter vad jag verkligen vill. Detta har varit speciellt viktigt för mig då jag har behövt vara snål med min "energivaluta"! Tidigare har jag kunnat gå på tre fester på en kväll -hela tiden närvarande på nästa fest jag skulle gå på- för att vara vad jag trodde värden/värdinnan till lags och nöjda. Nu vet jag bättre att det är värdefullare både för mig, mina vänner och familj att jag är uppriktig i mina beslut, följer mitt hjärta, och därmed är närvarande då vi träffas.

Jag ser fram emot alla inbjudningar! Kramar!

Sagan om livet!

2008-10-04T09:16:00.006+02:00

Hittade den här gamla tänkvärda berättelsen då jag rensade mina mail.

När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken och ölet.

En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande. Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.

Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.

Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en öl!

"Mamma är lik sin...

2008-10-03T13:51:00.009+02:00

mamma... ja, kvinnans lott i livet är densamma..." har nästan alla svenska kvinnor trallat tillsammans med Siw Malmkvist från 1968 tills nu.

Vi var på föräldrarutbildning igår på fantastiska Ekens bvc vid Mariatorget. Vi känner oss lugna inför det som komma skall och har läst på lagom mycket, så dagen innehöll inte så mycket nytt under solen...FÖRUTOM att jag blev upprörd över dessa blivande mammor som ska ha varje millimeter av jämlikhet då barnet kommer.

Jag ser mig själv som en ytterst modern kvinna och jag är glad att vara kvinna, blivande mamma och maka i Sverige. Vi mammor i Sverige har, enligt Rädda barnens internationella jämförelse, det bäst i världen. Med det menar jag inte att vi kan arbeta på att bli och få det bättre, men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.

Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet". Eeeh, varför kämpa mot den biologiska (o)jämlikheten? Varför krångla till det? I mina öron låter väldigt meckigt att pumpa ut bröstmjölk lagom till att pappan kommer hem från jobbet för att inte tala om hur konfunderat barnet kommer att bli av att ömsom ha riktigt bröst och sedan plastflaska. Alla föräldrar tänker givetvis på barnets bästa, även de, men jag anser att mammorna tänker mer på sina egna behov och är ego-mamas!

Jag kan tänka på tusentals sysslor som pappan kan göra för att få en bra framtida relation med sitt barn varav ett av det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för mamman att få ro vid amningen genom att ta ansvar hemma. Vi ska väl ändå följa den naturliga biologin?

Nej, mammas bröst går först!

Några magstarka bilder

2008-10-01T11:30:00.015+02:00

Under söndagen riggade blivande morfar upp sin superkamera, blivande morbror agerade skynke (eller skinka, som min svensklärande fransos tolkade det som) tillsammans med blivande moster och blivande mormor var regissör, chocolate-chip-cookie-bjudare. och hejarklack. Det blev helt fantastiska bilder som vi gärna delar med oss av!

Vårt mirakel är beräknat till den 12 november, men efter gårdagens ilfart till sjukhuset kan lill*n komma allt mellan nu och om två månader. Vi hoppas att den stannar åtminstone två veckor till!

Du är så efterlängtad av oss alla!

Det är fsttasnkiat att vi kan förstå oedrn i en mnieng ...

2008-09-17T16:01:00.014+02:00

...äevn om bontväeksra i vajre ord är bdndalae. Så lnäge sm alla vkitiga bkoteäsvr fnins näranrvade och den föstra och stsia bvtseoakn är dammsea, så har läsaern igna sgåhvieertr att lsäa texetn. Inrnsett! Dteta femnoen kaalls Typoglycemi.

Pvöra att gröa dnia enga hmleiga mlaeeddendn på: http://www.typoglycemia-translator.com/

Jag sm tdodre at stannvig vr vtiikgt!

Arpopå teamt snurgrit kndue jag itne mstotå att ge bidlrna rukirebn: Lkia sm bär?

En turktumlare ingår...say what?!

2008-09-13T22:10:00.008+02:00

Efter att min fästman och jag nyligen skrev på ett huskontrakt (som vi sedan hävde) ville jag stolt visa upp bilderna på huset för mina kollegor på jobbet (utbildningscentra för invandrare). Min närmaste kollega Y kollade noggrant på både bilder och text och utbrister plötsligt: "Turktumlare!" och slår ihop broschyren med en hysteriskt skratt. "Nä, du skämtar", säger jag och sliter åt mig broschyren. Mycket riktigt stod det turktumlare!! Vi fortsatte och skratta så att tårarna rann i floder längs våra kinder och vi berättade för våra andra kollegor (som först trodde att vi mist förståndet). Nu behöver vi bara titta på varandra för att börja skratta åt vårt interna jobbskämt.

En enkel Googling på nätet visar att vår mäklare inte är den enda som stavar detta ord fel. Se bilden ovan till höger! Detta får mig osökt att tänka på några andra skämt:

Hur ser man att en bil är från Polen?

...

På lacken!

Hur ser man att en bil kommer från Turkiet?

...

På vindruteturkarna!

Hur ser man att en bil kommer från Jamaica?

...

På reggae-streringsskylten, rastaman!

Mitt sifferminne...

2008-09-11T13:10:00.006+02:00

...är ett minne blott! Sedan jag blev gravid har jag blivit så dålig på huvudräkning att det är pinsamt. Riktigt rejält pinsamt då jag har läst matte på hög nivå, alltid med toppbetyg, och tidigare arbetat som mattelärare på gymnasiet. Nu kan jag knappt hålla kvar en siffra i huvudet innan jag ska addera eller subtrahera nästa. Min fästman tycker att detta är väldigt komiskt och han testar gärna min hjärna i alla möjliga situationer. Alla känns som ouppnåerliga utmaningar!

Mitt "vanliga" minne är inget att hurra för heller utan jag glömmer dagligen var jag lagt exempelvis jobbnyckeln och saker jag behöver göra. Förra veckan hittade jag en ganska tröstande text (som jag inte kommer ihåg var jag läste) att som blivande mamma bidrar denna glömska till att jag tränar på att förenkla min vardag. Har jag nått val än att bara leende acceptera och försöka lösa situationen, som uppstått pga min glömska, på bästa möjliga sätt? Låter mer krångligt än enkelt.

Till min stora (skade)glädje glömde min fästman sin plånbok och nycklar imorse och plötsligt känner jag mig inte så ensam med min graviditetssymptom. För det är väl det?

"Värper inte din tupp något smaskigt nästa påsk så...

2008-09-11T13:09:00.000+02:00

...åker den i soporna", sa min fästman G utmanande med ett pillemariskt leende.

Min påsktupp från barndomen har fått ett grymt dödsstraff. Låt mig kort berätta historien om min speciella påsktupp. När jag var liten fick jag en påsktupp av min morfar och varje påsk värpte den godis. Ibland flera gånger om dagen! Den var magisk! Vid ett tillfälle fick min syster S äran att ha den på sin bokhylla. Hon var rejält stolt för det var inte lätt att få låna saker av mig. Jag minns än i dag då jag hör hur något faller i golvet och min syster säger hysteriskt till min pappa "...Camillas favorit...!" och att pappa svarar viskande "shhh, jag limmar den!". Va, favorit och limma, tänker jag även om jag ännu inte visste vad det handlade om. Jag behöver nog inte berätta om hur ledsen jag blev när jag upptäckte det och hur tuppen såg ut efter att min pappa med knubbiga snickarfingrar försökte rädda tuppen (fotnot: på bilden visar den sin bästa sida!).

Då pappa rensade här om sistone hämtade jag hem min tupp för att vårt framtida barn ska få vara med om samma magiska påskupplevelse som jag när h*n bli större. Till min stora förtvivlan har jag nu insett att min påsktupp har varit svältfödd under åren i pappas vitrinskåp och att den nu kanske inte har energi eller lust att värpa mer. Så jag antar att jag nu själv får smyga dit godis medan vårt barn tittar bort. Något som mina föräldrar aldrig behövde göra!

När allt kommer omkring kanske jag följer min fästmans råd och köper en hel och ny självvärpande tupp istället, så att det blir på riktigt!

Mina nya röda förförar-(k)lackskor

2008-09-11T12:40:00.001+02:00

Min kära vän och kollega Y och jag hade ett halvår tidigare besökt Marzio, en helläcker skoaffär på Östermalm, för att hälsa på hennes systerdotter N som jobbade där. Jag som är praktiskt lagd (tänk: Ecco) och överväger varje inköp några månader var måttligt intresserad av alla enormt chica (onödiga) skor som fyllde butiken.

Va, hade jag sett rätt? Fick syn på ett par syndigt seeexiga röööda lackskor med riiiktigt hööög smal svart klack. Vilka förförar-(k)lackskor! De kostade runt tusenlappen, så jag använde det som mitt argument för att släppa taget...lite.

För två veckor sedan sa Y att det var rea på Marzio och hon undrade om jag ville hänga på efter jobbet. Ja, sa jag lite tveksamt då jag egentligen ville åka hem och sova (pga graviditeten). Jag scannade affären från dörröppningen och hade mentalt förberett mig på att de inte skulle finnas kvar. Tänk där stod mina röda förförar-lackskor kvar på hyllan! Jag ilade fram till dem och mitt hjärta sjönk då det bara fanns 37 och 39 1/2 kvar. Ys systerdotter övertygade mig att ivarjefall prova 37:orna då hon trodde sig minnas att de var stora i storleken. Jag tackade henne genant, men var inte helt övertygad om att jag skulle få in mina 38 1/2 blan i dem.

DE PASSADE!!

Nu kunde jag äntligen bjuda ut G på en riktigt fin restaurang (hans pris för att ha vunnit fitnesstävlingen vi haft här hemma två gånger innan vi blev gravida), men nu kommer nästa "problem" var hittar jag en restaurang där jag får ha fötterna på bordet?