mamma... ja, kvinnans lott i livet är densamma..." har nästan alla svenska kvinnor trallat tillsammans med Siw Malmkvist från 1968 tills nu.
Vi var på föräldrarutbildning igår på fantastiska Ekens bvc vid Mariatorget. Vi känner oss lugna inför det som komma skall och har läst på lagom mycket, så dagen innehöll inte så mycket nytt under solen...FÖRUTOM att jag blev upprörd över dessa blivande mammor som ska ha varje millimeter av jämlikhet då barnet kommer.
Jag ser mig själv som en ytterst modern kvinna och jag är glad att vara kvinna, blivande mamma och maka i Sverige. Vi mammor i Sverige har, enligt Rädda barnens internationella jämförelse, det bäst i världen. Med det menar jag inte att vi kan arbeta på att bli och få det bättre, men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.
Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet". Eeeh, varför kämpa mot den biologiska (o)jämlikheten? Varför krångla till det? I mina öron låter väldigt meckigt att pumpa ut bröstmjölk lagom till att pappan kommer hem från jobbet för att inte tala om hur konfunderat barnet kommer att bli av att ömsom ha riktigt bröst och sedan plastflaska. Alla föräldrar tänker givetvis på barnets bästa, även de, men jag anser att mammorna tänker mer på sina egna behov och är ego-mamas!
Jag kan tänka på tusentals sysslor som pappan kan göra för att få en bra framtida relation med sitt barn varav ett av det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för mamman att få ro vid amningen genom att ta ansvar hemma. Vi ska väl ändå följa den naturliga biologin?
Nej, mammas bröst går först!
Vi var på föräldrarutbildning igår på fantastiska Ekens bvc vid Mariatorget. Vi känner oss lugna inför det som komma skall och har läst på lagom mycket, så dagen innehöll inte så mycket nytt under solen...FÖRUTOM att jag blev upprörd över dessa blivande mammor som ska ha varje millimeter av jämlikhet då barnet kommer.
Jag ser mig själv som en ytterst modern kvinna och jag är glad att vara kvinna, blivande mamma och maka i Sverige. Vi mammor i Sverige har, enligt Rädda barnens internationella jämförelse, det bäst i världen. Med det menar jag inte att vi kan arbeta på att bli och få det bättre, men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.
Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet". Eeeh, varför kämpa mot den biologiska (o)jämlikheten? Varför krångla till det? I mina öron låter väldigt meckigt att pumpa ut bröstmjölk lagom till att pappan kommer hem från jobbet för att inte tala om hur konfunderat barnet kommer att bli av att ömsom ha riktigt bröst och sedan plastflaska. Alla föräldrar tänker givetvis på barnets bästa, även de, men jag anser att mammorna tänker mer på sina egna behov och är ego-mamas!
Jag kan tänka på tusentals sysslor som pappan kan göra för att få en bra framtida relation med sitt barn varav ett av det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för mamman att få ro vid amningen genom att ta ansvar hemma. Vi ska väl ändå följa den naturliga biologin?
Nej, mammas bröst går först!
2 comments:
Gud, vad sjukt! Okej om man inte kan amma, men att ta till flaskan för att morsan ska få springa iväg och ha egentid så fort navelsträngen är klippt låter lite väl magstarkt, tycker jag!
Det första som jag tänker på är det du inleder med, sångtexten -mamma är lil sin mamma..
När jag fick dig så trodde jag att jag var lik min mamma -hon gick bara upp ca 6kg när hon var gravid. Jag gick upp 18-20 kg!!
Inte så lika alls.
Sen kom det till ammning..hon ammade oss jättelänge och då menar jag lääänge. Jag hade mjölk så det räckte i ca tremånader till er, sen fick vi ta flaska och bröst ett tag sen flaska påheltid.
Jag tänker som så att det är viktigt att försöka vara så närvarande som det bara går när barnet är nytt, dra ned på takten för ett tag...det får man igen senare. Det finns tusen saker som pappan kan göra för att vara nära sitt barn, för att familjen ska bli ett.
Och Leena skrev så bra angående det här inne hos Susanna.
-Vilken överraskning när de blir medvetna om att barn har man hela livet. Man är mamma livet ut.
För så är det!
Inte dumt för både mamman och pappan att bära barnet nära nära i början, försvinna djupt in i barnets blick...låta sig absorberas...komma nära.
Ojoj så långt det här blev ;).
Kramar
mam-som fortfarande är det 31 år och 4 månader senare:)
Post a Comment