Date: 2008-12-09
Weight: 4365 g
Length: 54 cm
Head: 37 cm
Tuesday, December 9, 2008
Tuesday, November 25, 2008
Friday, November 14, 2008
Saturday, October 11, 2008
Monday, October 6, 2008
Kanelbullensdag gick oss inte omärkbart förbi!
Mamma aka snart-mormor bjöd över mig på att baka en stor sats kanelbullar och chocolate chip cookies, så nu har vi frysen fylld till bredden med godsaker! Jag hoppas att lite får vara kvar tills efter förlossningen då vi får förväntar oss mycket besök, men jag tror mig veta redan nu att det ser mörkt ut... Jag älskar själv att baka, men med min ischias, som gör det nästintill omöjligt att gå, och evakueringslägenhet (pga stambyte) får jag se hur mycket jag hinner med innan lill-cashew vill komma till världen.
Jag minns då jag och J bodde grannar i en studentkorridor i Nacka och hade tillgång till fyra ugnar (genomgående dubbelkök, det du!) och bakade för glatta livet. Vi bakade allt möjligt, men våra favoritrecept förblev ändå filmjölslimpor och tekakor. Det var givna recept då de alltid blev lyckade, var olika sorters bröd och gick perfekt att göra samtidigt! Man börjar med filmjölkslimporna som man snabbt rör ihop i en bunke och stjälper upp (relativt lös smet) i två formar och vips in i ugnen ca 1 timme och sedan börjar man med tekakorna, som behöver mer uppmärksamhet vad gäller rätt ordning på ingredienser, jäsning och rullning/tillplattning. Vid en närmare eftertanke går det precis lika bra att göra dem i omvändordning! Live 'n learn!
På en speciell begäran från min kära syster i Kenya har jag (och J) nu världspremiär på dessa tidigare ytterst hemliga recept. Låt dig inte skrämmas av antalet ingredienser! Gör antingen en investering och köp dem alla första gången för att pröva originalreceptet eller ta de mjölsorter du har hemma och höfta lite. Det brukar alltid bli bra, men lite charmigt att det blir annorlunda varje gång! Bonne chance mes amis!
Jessicas filmjölkslimpor (2st)
Ungstemp: 175C; Tid i ugn 55-75 min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats och två brödformar (gärna i teflon).
1L filmjölk
1dl sirap (jag brukar använda mig av mörksirap)
5tsk bikarbonat
5dl vetemjöl
3dl grahamsmjöl
2dl vetekli
2,5dl rågsikt
2,5dl rågmjöl
en nypa salt
Blanda allt i en skål. Degen/smeten ska vara relativt lös och ska gå att stjälpa över i två smorda formar. Denna deg ska inte jäsa eller knådas utan bara blandas ihop. Praktiskt med lite disk! Tiden i ugnen kan variera beroende på ugn och det kan vara knepigt första gången att gissa sig till då brödet är klart då det blir mörkbrunt ganska snabbt. Men en bra måttstock brukar vara en timme. Om brödet bränns vid dessförinnan lägg över aluminiumfolie. Oftast får man skära försiktigt runt brödet innan man stjälper upp det. Om du lägger i goda nötter får du räkna med att de blir grönfärgade av bikarbonatet. Det är helt ofarligt, men bra att veta om någon frågar. För det kommer de att göra! Partytrick? Brödet har en ganska kort hållbarhetstid (ca 5 dagar), så dela limporna och frys in. Gott med extrasaltat smör!
Jag minns då jag och J bodde grannar i en studentkorridor i Nacka och hade tillgång till fyra ugnar (genomgående dubbelkök, det du!) och bakade för glatta livet. Vi bakade allt möjligt, men våra favoritrecept förblev ändå filmjölslimpor och tekakor. Det var givna recept då de alltid blev lyckade, var olika sorters bröd och gick perfekt att göra samtidigt! Man börjar med filmjölkslimporna som man snabbt rör ihop i en bunke och stjälper upp (relativt lös smet) i två formar och vips in i ugnen ca 1 timme och sedan börjar man med tekakorna, som behöver mer uppmärksamhet vad gäller rätt ordning på ingredienser, jäsning och rullning/tillplattning. Vid en närmare eftertanke går det precis lika bra att göra dem i omvändordning! Live 'n learn!
På en speciell begäran från min kära syster i Kenya har jag (och J) nu världspremiär på dessa tidigare ytterst hemliga recept. Låt dig inte skrämmas av antalet ingredienser! Gör antingen en investering och köp dem alla första gången för att pröva originalreceptet eller ta de mjölsorter du har hemma och höfta lite. Det brukar alltid bli bra, men lite charmigt att det blir annorlunda varje gång! Bonne chance mes amis!
Jessicas filmjölkslimpor (2st)
Ungstemp: 175C; Tid i ugn 55-75 min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats och två brödformar (gärna i teflon).
1L filmjölk
1dl sirap (jag brukar använda mig av mörksirap)
5tsk bikarbonat
5dl vetemjöl
3dl grahamsmjöl
2dl vetekli
2,5dl rågsikt
2,5dl rågmjöl
en nypa salt
Blanda allt i en skål. Degen/smeten ska vara relativt lös och ska gå att stjälpa över i två smorda formar. Denna deg ska inte jäsa eller knådas utan bara blandas ihop. Praktiskt med lite disk! Tiden i ugnen kan variera beroende på ugn och det kan vara knepigt första gången att gissa sig till då brödet är klart då det blir mörkbrunt ganska snabbt. Men en bra måttstock brukar vara en timme. Om brödet bränns vid dessförinnan lägg över aluminiumfolie. Oftast får man skära försiktigt runt brödet innan man stjälper upp det. Om du lägger i goda nötter får du räkna med att de blir grönfärgade av bikarbonatet. Det är helt ofarligt, men bra att veta om någon frågar. För det kommer de att göra! Partytrick? Brödet har en ganska kort hållbarhetstid (ca 5 dagar), så dela limporna och frys in. Gott med extrasaltat smör!
Jessicas tekakor (12st)
Ungstemp: 225C; Tid i ugn 10min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats, kastrull, kniv och bakplåtspapper (inte smörgåspapper;-)).
50 g jäst
50g smör
1/2dl vetekli
1/2dl linfrön
2,5dl havregryn
5dl mjölk
2tsk bakpulver
en nypa salt
1msk sirap
10dl vetemjöl (gärna specialmjöl)
Blanda vetekli, linfrön, havregryn med hälften av mjölken. Koka upp till en gröt i en kastrull. Tillsätt smöret och låt det smälta. Smula jästen i bunken och blanda ut med lite av mjölken och tillsätt resterande mjölk i gröten. Låt svalna. Blanda samman allt då du känner på ett ungefär att grötblandningen inte kommer att "ta död på" jästen dvs en sammanlagd temperatur på 37C. Använd inte allt mjöl nu utan spar ca 1-2dl till utbakningen. Degen innehåller jäst och ska bearbetas därefter, men observera att degen ska vara formbar, men lite kladdig, så att när du efter jäsningen ska forma kakorna använd så lite mjöl som du behöver för att klappa till dem till "rundlar". Låt jäsa i ca 40min. Forma till till 12st kakor på ca 10-12 cm (det blir 6st kakor per plåt) och låt jäsa ytterligare ca 20min. Sedan skjuts in i ugnen! De går utmärkt att frysa in och är lika goda då de är nyuppvärmda som nybakta direkt från ugnen!
Dela gärna med dig av dina favoritrecept!!
Lyckliga jag som har den bästa familjen och vännerna runt omkring mig!
Jag/vi är så lyckligt lottade att vi har flertalet goda féer runt omkring oss som sätter guldkant på vår vardag och gör underverk för att vi ska må bra. Jag känner mig så tacksam att jag skulle kunna skriva ett långt tacktal till var och en av er här och nu, men jag vill hellre träffa er och personligen berätta för er hur mycket ni betyder för mig och förgylla er vardag på ett liknande sätt som ni har gjort för mig/oss! Ni vet alla vem ni är!Det känns skönt (och lite lyxigt) att äntligen få njuta av att vara fullständigt närvarande i nuet och se och uppskatta hur bra allt är omkring min lilla och stora familj. Att inte bara tänka och planera framåt eller titta tillbaka och tänka: då var jag lycklig.
Apropå närvaro vill jag gärna dela med mig av en intressant föreläsning och en Aha-tanke som influerat mig mycket.
När jag var medlem i Stockholms Strands Rotaryklubb hade vi en morgon ett kort besök av Mia Törnblom, som är coach i personlig utveckling. Hon berättade avslutningsvis en anekdot från sitt eget liv då hon var på ett AA-möte. Eftersom hon hade knarkat tyckte hon att alla andra som var där var loosers för de var alkoholister och hade därför lägre status. Så när en alkis brevid henne frågade om hon ville fika var hennes svar väldigt tvekande. Då hon skulle få komma ifrån gruppen ett tag sa hon ja. De satte sig ned och alkisen försökte sig på några sammanhängande meningar medan löständerna levde sitt eget liv i gommen. Hon kände att det var ren välgörenhet att fika med honom. Han fortsatte haspla fram att: "Mia, när du är på jobbet är du på jobbet och när du är hemma så är du hemma..." Hennes tålamod höll på att ta slut och hon sa irriterat: "Achh, klart att jag är på jobbet när jag är på jobbet och hemma när jag är hemma! Var annars kan jag vara?" Han noterade inte riktigt hennes frustration utan slutförde sina tankar: "Men Mia, om du står med en fot imorgon och en fot igår, då pissar du på idag!"
Jag kommer inte ihåg om det slog henne just där och då vilka filosofiska och genialiska ord han hade yttrat: "Om du står med en fot imorgon och en fot igår, då pissar du på idag!"
Upprepa frasen för dig själv några gånger och se vilken betydelse den får för just dig. För mig blev det ett mantra att leva efter under en period i mitt liv.
Jag älskar fortfarande min kalender och gillar att dutta med den, men jag är nästintill fullständigt närvarande i nuet och uppskattar det som händer nu. För att möjliggöra detta rådgör jag alltid min kalender innan jag ger ett svar på en inbjudan, möte eller dyl (även om jag vet hur veckan ser ut) för att få tid att känna efter vad jag verkligen vill. Detta har varit speciellt viktigt för mig då jag har behövt vara snål med min "energivaluta"! Tidigare har jag kunnat gå på tre fester på en kväll -hela tiden närvarande på nästa fest jag skulle gå på- för att vara vad jag trodde värden/värdinnan till lags och nöjda. Nu vet jag bättre att det är värdefullare både för mig, mina vänner och familj att jag är uppriktig i mina beslut, följer mitt hjärta, och därmed är närvarande då vi träffas.
Jag ser fram emot alla inbjudningar! Kramar!
Saturday, October 4, 2008
Sagan om livet!
Hittade den här gamla tänkvärda berättelsen då jag rensade mina mail.
När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken och ölet.
En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande. Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.
Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.
Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en öl!
När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken och ölet.
En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en stor och tom syltburk, fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. De nickar jakande. Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dem i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner vägen till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.
Professorn tar då upp en påse med sand och häller den i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full och studenterna svarar med ett rungande JA. Professorn plockar då fram en stor burk öl under katedern och häller hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.
Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktigaste sakerna i livet, din familj, dina barn, din hälsa, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara de sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsatt vara fullständigt. De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus. Sanden är allt annat, de små sakerna.
Om du först häller sanden i syltburken, fortsatte professorn, blir det ingen plats till golfbollarna och småkulorna. Det samma gäller livet. Om du spenderar för mycket tid och energi på de små sakerna, får du aldrig plats till de sakerna som är viktigast för dig. Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid kvar till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något. Prioritera. Resten är bara sand.
En av studenterna sträckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log. Jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än kan verka, finns det alltid plats för en öl!
Friday, October 3, 2008
"Mamma är lik sin...
mamma... ja, kvinnans lott i livet är densamma..." har nästan alla svenska kvinnor trallat tillsammans med Siw Malmkvist från 1968 tills nu.
Vi var på föräldrarutbildning igår på fantastiska Ekens bvc vid Mariatorget. Vi känner oss lugna inför det som komma skall och har läst på lagom mycket, så dagen innehöll inte så mycket nytt under solen...FÖRUTOM att jag blev upprörd över dessa blivande mammor som ska ha varje millimeter av jämlikhet då barnet kommer.
Jag ser mig själv som en ytterst modern kvinna och jag är glad att vara kvinna, blivande mamma och maka i Sverige. Vi mammor i Sverige har, enligt Rädda barnens internationella jämförelse, det bäst i världen. Med det menar jag inte att vi kan arbeta på att bli och få det bättre, men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.
Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet". Eeeh, varför kämpa mot den biologiska (o)jämlikheten? Varför krångla till det? I mina öron låter väldigt meckigt att pumpa ut bröstmjölk lagom till att pappan kommer hem från jobbet för att inte tala om hur konfunderat barnet kommer att bli av att ömsom ha riktigt bröst och sedan plastflaska. Alla föräldrar tänker givetvis på barnets bästa, även de, men jag anser att mammorna tänker mer på sina egna behov och är ego-mamas!
Jag kan tänka på tusentals sysslor som pappan kan göra för att få en bra framtida relation med sitt barn varav ett av det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för mamman att få ro vid amningen genom att ta ansvar hemma. Vi ska väl ändå följa den naturliga biologin?
Nej, mammas bröst går först!
Vi var på föräldrarutbildning igår på fantastiska Ekens bvc vid Mariatorget. Vi känner oss lugna inför det som komma skall och har läst på lagom mycket, så dagen innehöll inte så mycket nytt under solen...FÖRUTOM att jag blev upprörd över dessa blivande mammor som ska ha varje millimeter av jämlikhet då barnet kommer.
Jag ser mig själv som en ytterst modern kvinna och jag är glad att vara kvinna, blivande mamma och maka i Sverige. Vi mammor i Sverige har, enligt Rädda barnens internationella jämförelse, det bäst i världen. Med det menar jag inte att vi kan arbeta på att bli och få det bättre, men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.
Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet". Eeeh, varför kämpa mot den biologiska (o)jämlikheten? Varför krångla till det? I mina öron låter väldigt meckigt att pumpa ut bröstmjölk lagom till att pappan kommer hem från jobbet för att inte tala om hur konfunderat barnet kommer att bli av att ömsom ha riktigt bröst och sedan plastflaska. Alla föräldrar tänker givetvis på barnets bästa, även de, men jag anser att mammorna tänker mer på sina egna behov och är ego-mamas!
Jag kan tänka på tusentals sysslor som pappan kan göra för att få en bra framtida relation med sitt barn varav ett av det viktigaste är att skapa rätt förutsättningar för mamman att få ro vid amningen genom att ta ansvar hemma. Vi ska väl ändå följa den naturliga biologin?
Nej, mammas bröst går först!
Wednesday, October 1, 2008
Några magstarka bilder
Under söndagen riggade blivande morfar upp sin superkamera, blivande morbror agerade skynke (eller skinka, som min svensklärande fransos tolkade det som) tillsammans med blivande moster och blivande mormor var regissör, chocolate-chip-cookie-bjudare. och hejarklack. Det blev helt fantastiska bilder som vi gärna delar med oss av!
Wednesday, September 17, 2008
Det är fsttasnkiat att vi kan förstå oedrn i en mnieng ...
...äevn om bontväeksra i vajre ord är bdndalae. Så lnäge sm alla vkitiga bkoteäsvr fnins näranrvade och den föstra och stsia bvtseoakn är dammsea, så har läsaern igna sgåhvieertr att lsäa texetn. Inrnsett! Dteta femnoen kaalls Typoglycemi.
Pvöra att gröa dnia enga hmleiga mlaeeddendn på: http://www.typoglycemia-translator.com/
Jag sm tdodre at stannvig vr vtiikgt!
Pvöra att gröa dnia enga hmleiga mlaeeddendn på: http://www.typoglycemia-translator.com/
Jag sm tdodre at stannvig vr vtiikgt!
Arpopå teamt snurgrit kndue jag itne mstotå att ge bidlrna rukirebn: Lkia sm bär?
Saturday, September 13, 2008
En turktumlare ingår...say what?!
Efter att min fästman och jag nyligen skrev på ett huskontrakt (som vi sedan hävde) ville jag stolt visa upp bilderna på huset för mina kollegor på jobbet (utbildningscentra för invandrare). Min närmaste kollega Y kollade noggrant på både bilder och text och utbrister plötsligt: "Turktumlare!" och slår ihop broschyren med en hysteriskt skratt. "Nä, du skämtar", säger jag och sliter åt mig broschyren. Mycket riktigt stod det turktumlare!! Vi fortsatte och skratta så att tårarna rann i floder längs våra kinder och vi berättade för våra andra kollegor (som först trodde att vi mist förståndet). Nu behöver vi bara titta på varandra för att börja skratta åt vårt interna jobbskämt.
En enkel Googling på nätet visar att vår mäklare inte är den enda som stavar detta ord fel. Se bilden ovan till höger! Detta får mig osökt att tänka på några andra skämt:
Hur ser man att en bil är från Polen?
...
På lacken!
Hur ser man att en bil kommer från Turkiet?
...
På vindruteturkarna!
Hur ser man att en bil kommer från Jamaica?
...
På reggae-streringsskylten, rastaman!
Thursday, September 11, 2008
Mitt sifferminne...
...är ett minne blott! Sedan jag blev gravid har jag blivit så dålig på huvudräkning att det är pinsamt. Riktigt rejält pinsamt då jag har läst matte på hög nivå, alltid med toppbetyg, och tidigare arbetat som mattelärare på gymnasiet. Nu kan jag knappt hålla kvar en siffra i huvudet innan jag ska addera eller subtrahera nästa. Min fästman tycker att detta är väldigt komiskt och han testar gärna min hjärna i alla möjliga situationer. Alla känns som ouppnåerliga utmaningar!
Mitt "vanliga" minne är inget att hurra för heller utan jag glömmer dagligen var jag lagt exempelvis jobbnyckeln och saker jag behöver göra. Förra veckan hittade jag en ganska tröstande text (som jag inte kommer ihåg var jag läste) att som blivande mamma bidrar denna glömska till att jag tränar på att förenkla min vardag. Har jag nått val än att bara leende acceptera och försöka lösa situationen, som uppstått pga min glömska, på bästa möjliga sätt? Låter mer krångligt än enkelt.
Till min stora (skade)glädje glömde min fästman sin plånbok och nycklar imorse och plötsligt känner jag mig inte så ensam med min graviditetssymptom. För det är väl det?
Mitt "vanliga" minne är inget att hurra för heller utan jag glömmer dagligen var jag lagt exempelvis jobbnyckeln och saker jag behöver göra. Förra veckan hittade jag en ganska tröstande text (som jag inte kommer ihåg var jag läste) att som blivande mamma bidrar denna glömska till att jag tränar på att förenkla min vardag. Har jag nått val än att bara leende acceptera och försöka lösa situationen, som uppstått pga min glömska, på bästa möjliga sätt? Låter mer krångligt än enkelt.
Till min stora (skade)glädje glömde min fästman sin plånbok och nycklar imorse och plötsligt känner jag mig inte så ensam med min graviditetssymptom. För det är väl det?
"Värper inte din tupp något smaskigt nästa påsk så...
...åker den i soporna", sa min fästman G utmanande med ett pillemariskt leende.
Min påsktupp från barndomen har fått ett grymt dödsstraff. Låt mig kort berätta historien om min speciella påsktupp. När jag var liten fick jag en påsktupp av min morfar och varje påsk värpte den godis. Ibland flera gånger om dagen! Den var magisk! Vid ett tillfälle fick min syster S äran att ha den på sin bokhylla. Hon var rejält stolt för det var inte lätt att få låna saker av mig. Jag minns än i dag då jag hör hur något faller i golvet och min syster säger hysteriskt till min pappa "...Camillas favorit...!" och att pappa svarar viskande "shhh, jag limmar den!". Va, favorit och limma, tänker jag även om jag ännu inte visste vad det handlade om. Jag behöver nog inte berätta om hur ledsen jag blev när jag upptäckte det och hur tuppen såg ut efter att min pappa med knubbiga snickarfingrar försökte rädda tuppen (fotnot: på bilden visar den sin bästa sida!).
Då pappa rensade här om sistone hämtade jag hem min tupp för att vårt framtida barn ska få vara med om samma magiska påskupplevelse som jag när h*n bli större. Till min stora förtvivlan har jag nu insett att min påsktupp har varit svältfödd under åren i pappas vitrinskåp och att den nu kanske inte har energi eller lust att värpa mer. Så jag antar att jag nu själv får smyga dit godis medan vårt barn tittar bort. Något som mina föräldrar aldrig behövde göra!
När allt kommer omkring kanske jag följer min fästmans råd och köper en hel och ny självvärpande tupp istället, så att det blir på riktigt!
Mina nya röda förförar-(k)lackskor
Min kära vän och kollega Y och jag hade ett halvår tidigare besökt Marzio, en helläcker skoaffär på Östermalm, för att hälsa på hennes systerdotter N som jobbade där. Jag som är praktiskt lagd (tänk: Ecco) och överväger varje inköp några månader var måttligt intresserad av alla enormt chica (onödiga) skor som fyllde butiken.
Va, hade jag sett rätt? Fick syn på ett par syndigt seeexiga röööda lackskor med riiiktigt hööög smal svart klack. Vilka förförar-(k)lackskor! De kostade runt tusenlappen, så jag använde det som mitt argument för att släppa taget...lite.
För två veckor sedan sa Y att det var rea på Marzio och hon undrade om jag ville hänga på efter jobbet. Ja, sa jag lite tveksamt då jag egentligen ville åka hem och sova (pga graviditeten). Jag scannade affären från dörröppningen och hade mentalt förberett mig på att de inte skulle finnas kvar. Tänk där stod mina röda förförar-lackskor kvar på hyllan! Jag ilade fram till dem och mitt hjärta sjönk då det bara fanns 37 och 39 1/2 kvar. Ys systerdotter övertygade mig att ivarjefall prova 37:orna då hon trodde sig minnas att de var stora i storleken. Jag tackade henne genant, men var inte helt övertygad om att jag skulle få in mina 38 1/2 blan i dem.
DE PASSADE!!
Nu kunde jag äntligen bjuda ut G på en riktigt fin restaurang (hans pris för att ha vunnit fitnesstävlingen vi haft här hemma två gånger innan vi blev gravida), men nu kommer nästa "problem" var hittar jag en restaurang där jag får ha fötterna på bordet?
Va, hade jag sett rätt? Fick syn på ett par syndigt seeexiga röööda lackskor med riiiktigt hööög smal svart klack. Vilka förförar-(k)lackskor! De kostade runt tusenlappen, så jag använde det som mitt argument för att släppa taget...lite.
För två veckor sedan sa Y att det var rea på Marzio och hon undrade om jag ville hänga på efter jobbet. Ja, sa jag lite tveksamt då jag egentligen ville åka hem och sova (pga graviditeten). Jag scannade affären från dörröppningen och hade mentalt förberett mig på att de inte skulle finnas kvar. Tänk där stod mina röda förförar-lackskor kvar på hyllan! Jag ilade fram till dem och mitt hjärta sjönk då det bara fanns 37 och 39 1/2 kvar. Ys systerdotter övertygade mig att ivarjefall prova 37:orna då hon trodde sig minnas att de var stora i storleken. Jag tackade henne genant, men var inte helt övertygad om att jag skulle få in mina 38 1/2 blan i dem.
DE PASSADE!!
Nu kunde jag äntligen bjuda ut G på en riktigt fin restaurang (hans pris för att ha vunnit fitnesstävlingen vi haft här hemma två gånger innan vi blev gravida), men nu kommer nästa "problem" var hittar jag en restaurang där jag får ha fötterna på bordet?
Subscribe to:
Posts (Atom)
